Freyja har flyttat

Här bor Hon nu: www.metrobloggen.se/hellfreyja

Vi ses där!

Profan Jul i Fucking jävla kuk-Åmål

Flyttat inlägg

Här firas nu profan Jul, med M:s del av familjen, enligt konstens alla regler. Vi konstaterar dock att reglerna har ändrats lite just till i år, kanske beroende på att en ny generation hunnit äntra scenen sedan vi firade ihop sist. Fast H fattar nog inte vad Jul innebär ännu, mer än vackra färger och tända ljus att titta på, och fler varma famnar än vanligt att vila i. Han är som ett litet element vars julefridsvärme sprider sig till oss andra. Vackrast i världen är han också, inte stort mer än tio veckor gammal och redan världsberömd i hela Åmål. (Farmor skryter ohämmat, som sig bör.) Nå.

Igår fick jag ett sms från vännen I i Stockholm. Han och några till satt traditionsenligt på Kelly's och drack öl för att lugna julnerverna dan före dan. De skrev att de saknade sin drottning, och jag kände ett sting i magtrakten - det kommer att dröja länge innan jag kan ta upp den traditionen igen, om någonsin. Jag vill ju inte tillbaka till Stockholm, alls. Jag svarade tillbaka att jag saknade mina prinsar också, men att jag tröstar mig med kungen H. Och det gör jag ju. Han och M förklarar mitt liv bakåt, ger mig riktning framåt och kröner mig till drottning varje dag.Och öl har vi här med...

Hell, Freyja Vanadis, kärlekens och visdomens gudinna!

Äntligen solvända!

Flyttat inlägg

Igår firade vi vintersolståndet och gudinnan Sols väg tillbaka med blot tillsammans med blotlaget och ett ordentligt gille efteråt. Freyja var förstås också inbjuden, liksom Frey, Tor och Oden (i hans skepnad Jolnir). Vändpunkten är nådd, löftet om ljus och återväxt är infriat, även om det inte syns ännu. Hell er, gudar!

Mörkret döljer Midgårds bygder

Snart blir nödens nätter korta

Eldens glöd från härden lyser

Sol snart kraftfullt vänder åter

Stärkt av vinterns långa vila

(Ur UrNauds Julblot 2008)

Hednisk musik att älska

Flyttat inlägg

I morgon, enligt en god vän exakt kl 13.04, infaller midvintersolståndet. Ikväll är alltså dan före dan för oss här hemma. H sover gott i sin vagn, vi tränar honom på det inför vår vistelse hos hans farmor och farfar över den profana julhelgen, och hittills har det gått bra. (Peppar, peppar!) Mannen och jag och pysslar för fullt, han diskar just nu efter vörtbrödsbak och jag har för en stund sedan slagit in runt en miljon hemkokta chokladkolor i smörgåspapper. Under tiden lyssnar vi på hednisk musik, en favorit är "Freya, Shakti" med för mig nyupptäckta gruppen Emerald Rose.

Hell Dig, skönhetens gudinna!

Flyttat inlägg

Vad är vackert? Hur mycket måste vi göra om oss själva för att få känna oss vackra? Efter att jag fött barn ser jag på min kropp i spegeln på ett annat sätt. Jag vet vad den är kapabel till, och det är både upplyftande och konstigt nog lite skrämmande så här i efterhand. Den bär spår av graviditeten - en linje längs min mitt, från en bit nedanför naveln upp till solar plexus. Mannen kallar den min völvestav. Magen putar ut på ett nytt sätt, jag måste sträcka på mig ordentligt för att se ens tillnärmelsevis lika slank ut som jag gjorde förr. Jag har fått ett åderbråck på mitt vänstra knä, som inte verkar vilja ge med sig.

Det stör mig, det gör det. Jag saknar hur jag såg ut, jag saknar den jag var, innan jag blev oåterkallerligt initierad i Moderskapet. Ibland får jag andnöd av att tänka på det. Jag vill bara springa, beställa in en stor öl och slå händerna för öronen och mumla "lalalalalalalala BINGO".

Men jag känner också en ödmjukhet och en ömhet inför min egen kropp och vad den fått genomgå. Jag känner mig tuffare än alla, jag är stolt över allt jag har klarat av hittills. Och jag är tacksam över att allt gått så bra. Vad som inte hade kunnat gå bra får jag skriva om en annan gång, det är allt för skrämmande att tänka på ordentligt ännu.

Den mest skrämmande insikten är dock denna: Under tid när jag var, enligt den rådande samhällsnormen, som allra vackrast, det vill säga när jag var runt tjugo, tyckte jag som allra, allra sämst om min egen kropp. Nu, när mina chanser att vara "perfekt" är i stort sett förbi, ligger kärleken och förnöjsamheten så mycket närmare till hands.

Kanske hade jag mått lite bättre då, för tio år sedan, om jag fått se alla dessa exempel på och avslöjanden av hur vi luras att tro att andra ser ut. Inte ens en filmstjärna ser verkligen ut som en filmstjärna. Hurra för bloggaren Tyra som hjälper Dig och mig att stärka vårt självförtroende!

Må Freyja lära mig vad verklig skönhet är och hur jag kan få syn på den och försvara den.

Sjätte torsdagen i vänt

Flyttat inlägg

Igår firade vår lilla familj Torshelgd här hemma, istället för med blotlaget. Vi var helt enkelt för trötta för att ge oss iväg någon längre bit med barnet i vagn och ögonen hängandes som sladdlampor. Som syns på bilden blev det ändå mysigt, och med en stark föraning om Julen som snart är här. Vi tände det sjätte ljuset i vår vänt-ljusstake och åkallade, som brukligt är om torsdagarna, Tor och Freyja. Måltiden bestod av fläsk och äpplen, och i hornet hade vi julöl, förstås.

Freyja Vanadis,

Kärlekens, skönhetens och de fallnas gudinna

Vanernas vackra mö

Moder till Hnoss och Gersimi!

Du som med mäktig sejdstav världen värjer

Du som hälften av de fallna får!

I Sessrumnirs salar Du härskar

Sejdar och ser det fördolda

Lär oss många mäktiga ting.

Freyja, Du som outgrundlig vishet besitter,

Hör mitt mål när jag kallar Dig!

Lyssna till mina önskningar!

Söner och döttrar av Midgård

Söker Dina välsignelser.

---------

Hell Dig Freyja!

Tack för att Du ser,

Tack för att Du lyssnar

Tack för att Du visar Dig för oss,

Du som ser i det fördolda

Hell Dig Freyja Vanadis!

(Baserat på en Freyjaåkallan av Hjalte Strandén)

Lusseblot

I fredags, den tolfte december, firade jag Lusseblot tillsammans med vännerna i Blotlaget UrNaud. Vi kallade på Freyja och hennes ljus och värme och firade löftet om vändpunkten som skall komma, men ännu inte har kommit. Vi välkomnade henne in i vår värdinnas hem och ledde Henne via en stig av ljus fram till vårt altare. Vi band våra önskningar inför det nya solåret, att laddas med Sols megin tills när hon väl vänder tillbaka, vid en krans av granris, som vi skall lägga på elden vid Julblotet om några dagar. Efter sedvanliga skålvarv med hornet, följde vi Freyja ut och tog adjö innan Hon svepte ut genom balkongdörren så att stigen av ljus bakom henne slocknade. Efteråt blev det gille med glögg och pepparkakor och andra tillbehör, som snuskiga visor och Christianity Bashing.

Blot vid högarna

I onsdags höll jag och mannen ett parblot vid Uppsala Högar. De inbjudna paren, förutom vi själva, var Johan och Angelika och Frey och Freyja. Låt er inte luras av att Frey syns tydligast på bilden - Freyja var närvarande i allra högsta grad! Freystatyn, som är runt en och en halv meter hög och belagd med bladguld runt hjälmen, är snidad av Johan. (Altarstenen vi dukade upp på är rest av förre påven, läs Farsgaltens reflexioner kring det och den katolska utskällningen vi fick här.)

Efter parblot, katolikkonfrontation och picknickgille i det gröna höll vi också en liten högtid till Tors ära, i en dunge alldeles bredvid där en medhedning hängt en betonghammare kring ett träd. Regn och åska hängde i luften, men vi hann från trakten innan Tor fick visa vad Han kan. Undrar just om katolikerna gjorde det?

Jag reser nid mot Metapedia

Metapedia presenteras av sina upphovsmän som ett elektroniskt uppslagsverk med "ett metapolitiskt syfte". De skriver vidare att "En metapolitisk strategi --- ämnar att sprida en långsiktigt verkande världsåskådning". Uppslagsverket och dess användning och utvidgning nämns som en "väsentlig del av (en) kulturell kamp".
Den kulturkamp Metapedia stödjer beskrivs av dem själva så här: "Vår kulturkamp är inte "en kamp till alla kulturers försvar", utan först och främst en kamp för den europeiska kulturen, vilken måste betrakta sig själv som högre stående." Vidare slår man fast att "för att rädda den europeiska kulturen räcker det inte med att man fördömer förstörelsen av den, dess räddning kräver även en genomtänkt strategisk motoffensiv".

Efter en sökning på "Brisingasmycket" i Metapedias databas får jag veta att "Brisingamen bar på skyddande krafter, vilket passade en annars ganska veka gudinnan väl." (sic!) Den veka gudinnan som åsyftas är förstås Freyja. Vidare meddelas efter en sökning på "Freja" att "Frejas kärlek är öm och mild, i motsatts till Frejs som är het och lidelsefull".

Om att kalla Vår Fru för vek är vad dessa kulturkämpar betecknar som "en genomtänkt strategisk motoffensiv", behöver vi nog inte vara särskilt oroliga för att de skall röna någon framgång. (Och om de tror att Frejs kärlek endast är av den heta och lidelsefulla sorten, behöver vi nog inte heller oroa oss för att de får fortplanta sig allt för vidlyftigt.)

Jag reser härmed nid mot Metapedia, dess upphovsmän och alla deras meningsfränder. Må de bli varse att Hon varken är kärleksfull, öm eller mild mot sådana som dem. Må Hon som besitter outgrundlig vishet utöva Sin makt mot dem som häver ur sig outgrundlig dumhet i Hennes namn.

Svar på tal

Vännen Martin lämnade en inspirerad kommentar till mitt första inlägg i denna blogg, bestående av en variant på Rosenkransbönen, här riktad till Freyja, snarare än till Hennes (kom vi överens om) allt för blodfattiga syster Maria.

Hell Dig, Freyja, full av nåd
gudarna är med Dig.
Välsignad är Du bland vaner,
och välsignad är Din livsfrukt.
Heliga Freyja, Njords dotter,
se till oss människor,
nu och i vår dödsstund. Hell Dig!

Ibland får man hastigt svar på tal, från både gudar och människor. Återstår att se hur vi kan använda denna text. Jag anar en knirrande dörr som öppnar sig, och bakom den, något stort.

(Bilden: Bronsskulpturen Mary Queen of Heaven står i St Helen Catholic Church, Pearland, Texas.)

Kärlek till vardags

Mannen och jag åt lunch tillsammans idag, på balkongen i lagom svalt väder och växlande sol. Fiskbullar i hummersås med ris och varsin halv tomat. Isvatten till.
Efteråt tog vi en glasspromenad i Slottsskogen, och avslutade med att hjälpas åt i tvättstugan.

Freyja lär mig att kärlek är mer än rosor, tända ljus och vaselin på linsen. Vardagsmat kan smaka underbart i rätt sällskap.

Alla andra skriver om sin gud

Religiösa bloggar finns det massvis av. Mest handlar de om saker som rör muslimernas eller de kristnas gud och hur bra eller dåliga de är.

Bloggar om Freyja är det, vad jag har sett, ont om. Eftersom jag tycker att Hon är häftigast av alla och upplever att vi har en alldeles särskild relation, dedikerar jag denna blogg, varenda bokstav, pixel och minut jag lägger ner på den, till Henne, i alla Hennes aspekter.

Freyja, välsigna och sätt Din prägel på mitt arbete med denna blogg, så som Du hittills har välsignat och satt Din prägel på mitt liv. Hell Dig, Vanadis!