Morgonbön ftw

Jag har tappat stinget. Jag är inte van att stiga upp tidigt och ändå få skynda mig på morgonen, tillbringa heldagar på föreläsningar och seminarier och sedan sköta min del av hushållsarbete och annat nödvändigt när jag kommer hem. Jag orkar ingenting mer än bara precis det jag måste. Det fanns en tid då jag arbetade tio timmar om dagen på två olika jobb, skötte ett hem och en ekonomi ensam, festade hårt så fort jag var ledig och var snygg nästan varje dag. Vart tog de dagarna vägen?

I går och idag fick jag i alla fall möjlighet att frukostera och hålla morgonbön tillsammans med familjen. Vilken skillnad det gör! Jag älskar mina ensamma morgnar med kaffe och marmeladsmörgås framför tvn, också. Men jag har utvecklat ett ritualberoende - jag behöver våra dagliga böner och blot för att mitt liv skall fungera. Jag känner skillnaden i hela kroppen.

Bilden: Vårt köksaltare, där vi håller morgonbön (Ja, det är en spiskåpa!). Till vänster ser ni Rällinge-Frey i brons, till höger en Freyja med gravidmage i cernitlera, mitt första försök till egentillverkad gudabild. De blå skålarna innehåller offer till gudarna, just nu kryddnejlikor till Frey och lavendelblommor till Freyja. På altaret finns också symboler för fyra element: Den gröna kannan innehåller vatten, skålen med lock innehåller salt som står för jord, salviarökelsen står för luft och ljuset för eld. Den lilla mynthögen är en gåva från en vän efter att vi bjöd på middag. För pengarna skall vi köpa träd för att rädda Verles gammelskog, så det blir till glädje för både oss och gudarna.

Stucken gris och manglad gylta

Igår blev inget bloggat, kvällen gick åt till att fira att kursen i personlighetspsykologi är äntligt avklarad. Jag drack ganska många öl och var ganska trött i morse, men hade roligt så det får det vara värt. Matade H som vaknade och var hungrig lagom till att jag åt en nattmacka vid halv fyra. M tog morgonpasset så att jag fick sova lite, jag har en sådan snäll man!

Jag pratade lite hedendom med några av kursarna igår kväll, ibland var det ölen som pratade mest, men jag tror att jag fick sagt det jag ville i alla fall. På promenaden hem fick jag se en vacker måne, i avtagande nu.

Den stuckna grisen i inläggets titel syftar på vår lille H som fick två vaccinationssprutor i onsdags, ett i varje ben. Gyltan är förstås hans mor.

Lillgrisen sover redan, farsgalten jäser i soffan och morsgyltan skall strax gå och tryna.

Hell Freyja, Hildisvins ägarinna!

Profan Jul i Fucking jävla kuk-Åmål

Flyttat inlägg

Här firas nu profan Jul, med M:s del av familjen, enligt konstens alla regler. Vi konstaterar dock att reglerna har ändrats lite just till i år, kanske beroende på att en ny generation hunnit äntra scenen sedan vi firade ihop sist. Fast H fattar nog inte vad Jul innebär ännu, mer än vackra färger och tända ljus att titta på, och fler varma famnar än vanligt att vila i. Han är som ett litet element vars julefridsvärme sprider sig till oss andra. Vackrast i världen är han också, inte stort mer än tio veckor gammal och redan världsberömd i hela Åmål. (Farmor skryter ohämmat, som sig bör.) Nå.

Igår fick jag ett sms från vännen I i Stockholm. Han och några till satt traditionsenligt på Kelly's och drack öl för att lugna julnerverna dan före dan. De skrev att de saknade sin drottning, och jag kände ett sting i magtrakten - det kommer att dröja länge innan jag kan ta upp den traditionen igen, om någonsin. Jag vill ju inte tillbaka till Stockholm, alls. Jag svarade tillbaka att jag saknade mina prinsar också, men att jag tröstar mig med kungen H. Och det gör jag ju. Han och M förklarar mitt liv bakåt, ger mig riktning framåt och kröner mig till drottning varje dag.Och öl har vi här med...

Hell, Freyja Vanadis, kärlekens och visdomens gudinna!

Äntligen solvända!

Flyttat inlägg

Igår firade vi vintersolståndet och gudinnan Sols väg tillbaka med blot tillsammans med blotlaget och ett ordentligt gille efteråt. Freyja var förstås också inbjuden, liksom Frey, Tor och Oden (i hans skepnad Jolnir). Vändpunkten är nådd, löftet om ljus och återväxt är infriat, även om det inte syns ännu. Hell er, gudar!

Mörkret döljer Midgårds bygder

Snart blir nödens nätter korta

Eldens glöd från härden lyser

Sol snart kraftfullt vänder åter

Stärkt av vinterns långa vila

(Ur UrNauds Julblot 2008)

Hell Dig, skönhetens gudinna!

Flyttat inlägg

Vad är vackert? Hur mycket måste vi göra om oss själva för att få känna oss vackra? Efter att jag fött barn ser jag på min kropp i spegeln på ett annat sätt. Jag vet vad den är kapabel till, och det är både upplyftande och konstigt nog lite skrämmande så här i efterhand. Den bär spår av graviditeten - en linje längs min mitt, från en bit nedanför naveln upp till solar plexus. Mannen kallar den min völvestav. Magen putar ut på ett nytt sätt, jag måste sträcka på mig ordentligt för att se ens tillnärmelsevis lika slank ut som jag gjorde förr. Jag har fått ett åderbråck på mitt vänstra knä, som inte verkar vilja ge med sig.

Det stör mig, det gör det. Jag saknar hur jag såg ut, jag saknar den jag var, innan jag blev oåterkallerligt initierad i Moderskapet. Ibland får jag andnöd av att tänka på det. Jag vill bara springa, beställa in en stor öl och slå händerna för öronen och mumla "lalalalalalalala BINGO".

Men jag känner också en ödmjukhet och en ömhet inför min egen kropp och vad den fått genomgå. Jag känner mig tuffare än alla, jag är stolt över allt jag har klarat av hittills. Och jag är tacksam över att allt gått så bra. Vad som inte hade kunnat gå bra får jag skriva om en annan gång, det är allt för skrämmande att tänka på ordentligt ännu.

Den mest skrämmande insikten är dock denna: Under tid när jag var, enligt den rådande samhällsnormen, som allra vackrast, det vill säga när jag var runt tjugo, tyckte jag som allra, allra sämst om min egen kropp. Nu, när mina chanser att vara "perfekt" är i stort sett förbi, ligger kärleken och förnöjsamheten så mycket närmare till hands.

Kanske hade jag mått lite bättre då, för tio år sedan, om jag fått se alla dessa exempel på och avslöjanden av hur vi luras att tro att andra ser ut. Inte ens en filmstjärna ser verkligen ut som en filmstjärna. Hurra för bloggaren Tyra som hjälper Dig och mig att stärka vårt självförtroende!

Må Freyja lära mig vad verklig skönhet är och hur jag kan få syn på den och försvara den.

Sjätte torsdagen i vänt

Flyttat inlägg

Igår firade vår lilla familj Torshelgd här hemma, istället för med blotlaget. Vi var helt enkelt för trötta för att ge oss iväg någon längre bit med barnet i vagn och ögonen hängandes som sladdlampor. Som syns på bilden blev det ändå mysigt, och med en stark föraning om Julen som snart är här. Vi tände det sjätte ljuset i vår vänt-ljusstake och åkallade, som brukligt är om torsdagarna, Tor och Freyja. Måltiden bestod av fläsk och äpplen, och i hornet hade vi julöl, förstås.

Freyja Vanadis,

Kärlekens, skönhetens och de fallnas gudinna

Vanernas vackra mö

Moder till Hnoss och Gersimi!

Du som med mäktig sejdstav världen värjer

Du som hälften av de fallna får!

I Sessrumnirs salar Du härskar

Sejdar och ser det fördolda

Lär oss många mäktiga ting.

Freyja, Du som outgrundlig vishet besitter,

Hör mitt mål när jag kallar Dig!

Lyssna till mina önskningar!

Söner och döttrar av Midgård

Söker Dina välsignelser.

---------

Hell Dig Freyja!

Tack för att Du ser,

Tack för att Du lyssnar

Tack för att Du visar Dig för oss,

Du som ser i det fördolda

Hell Dig Freyja Vanadis!

(Baserat på en Freyjaåkallan av Hjalte Strandén)

Svar på tal

Vännen Martin lämnade en inspirerad kommentar till mitt första inlägg i denna blogg, bestående av en variant på Rosenkransbönen, här riktad till Freyja, snarare än till Hennes (kom vi överens om) allt för blodfattiga syster Maria.

Hell Dig, Freyja, full av nåd
gudarna är med Dig.
Välsignad är Du bland vaner,
och välsignad är Din livsfrukt.
Heliga Freyja, Njords dotter,
se till oss människor,
nu och i vår dödsstund. Hell Dig!

Ibland får man hastigt svar på tal, från både gudar och människor. Återstår att se hur vi kan använda denna text. Jag anar en knirrande dörr som öppnar sig, och bakom den, något stort.

(Bilden: Bronsskulpturen Mary Queen of Heaven står i St Helen Catholic Church, Pearland, Texas.)

Alla andra skriver om sin gud

Religiösa bloggar finns det massvis av. Mest handlar de om saker som rör muslimernas eller de kristnas gud och hur bra eller dåliga de är.

Bloggar om Freyja är det, vad jag har sett, ont om. Eftersom jag tycker att Hon är häftigast av alla och upplever att vi har en alldeles särskild relation, dedikerar jag denna blogg, varenda bokstav, pixel och minut jag lägger ner på den, till Henne, i alla Hennes aspekter.

Freyja, välsigna och sätt Din prägel på mitt arbete med denna blogg, så som Du hittills har välsignat och satt Din prägel på mitt liv. Hell Dig, Vanadis!