Sjätte torsdagen i vänt

Flyttat inlägg

Igår firade vår lilla familj Torshelgd här hemma, istället för med blotlaget. Vi var helt enkelt för trötta för att ge oss iväg någon längre bit med barnet i vagn och ögonen hängandes som sladdlampor. Som syns på bilden blev det ändå mysigt, och med en stark föraning om Julen som snart är här. Vi tände det sjätte ljuset i vår vänt-ljusstake och åkallade, som brukligt är om torsdagarna, Tor och Freyja. Måltiden bestod av fläsk och äpplen, och i hornet hade vi julöl, förstås.

Freyja Vanadis,

Kärlekens, skönhetens och de fallnas gudinna

Vanernas vackra mö

Moder till Hnoss och Gersimi!

Du som med mäktig sejdstav världen värjer

Du som hälften av de fallna får!

I Sessrumnirs salar Du härskar

Sejdar och ser det fördolda

Lär oss många mäktiga ting.

Freyja, Du som outgrundlig vishet besitter,

Hör mitt mål när jag kallar Dig!

Lyssna till mina önskningar!

Söner och döttrar av Midgård

Söker Dina välsignelser.

---------

Hell Dig Freyja!

Tack för att Du ser,

Tack för att Du lyssnar

Tack för att Du visar Dig för oss,

Du som ser i det fördolda

Hell Dig Freyja Vanadis!

(Baserat på en Freyjaåkallan av Hjalte Strandén)

Blot vid högarna

I onsdags höll jag och mannen ett parblot vid Uppsala Högar. De inbjudna paren, förutom vi själva, var Johan och Angelika och Frey och Freyja. Låt er inte luras av att Frey syns tydligast på bilden - Freyja var närvarande i allra högsta grad! Freystatyn, som är runt en och en halv meter hög och belagd med bladguld runt hjälmen, är snidad av Johan. (Altarstenen vi dukade upp på är rest av förre påven, läs Farsgaltens reflexioner kring det och den katolska utskällningen vi fick här.)

Efter parblot, katolikkonfrontation och picknickgille i det gröna höll vi också en liten högtid till Tors ära, i en dunge alldeles bredvid där en medhedning hängt en betonghammare kring ett träd. Regn och åska hängde i luften, men vi hann från trakten innan Tor fick visa vad Han kan. Undrar just om katolikerna gjorde det?