Morgonbön ftw

Jag har tappat stinget. Jag är inte van att stiga upp tidigt och ändå få skynda mig på morgonen, tillbringa heldagar på föreläsningar och seminarier och sedan sköta min del av hushållsarbete och annat nödvändigt när jag kommer hem. Jag orkar ingenting mer än bara precis det jag måste. Det fanns en tid då jag arbetade tio timmar om dagen på två olika jobb, skötte ett hem och en ekonomi ensam, festade hårt så fort jag var ledig och var snygg nästan varje dag. Vart tog de dagarna vägen?

I går och idag fick jag i alla fall möjlighet att frukostera och hålla morgonbön tillsammans med familjen. Vilken skillnad det gör! Jag älskar mina ensamma morgnar med kaffe och marmeladsmörgås framför tvn, också. Men jag har utvecklat ett ritualberoende - jag behöver våra dagliga böner och blot för att mitt liv skall fungera. Jag känner skillnaden i hela kroppen.

Bilden: Vårt köksaltare, där vi håller morgonbön (Ja, det är en spiskåpa!). Till vänster ser ni Rällinge-Frey i brons, till höger en Freyja med gravidmage i cernitlera, mitt första försök till egentillverkad gudabild. De blå skålarna innehåller offer till gudarna, just nu kryddnejlikor till Frey och lavendelblommor till Freyja. På altaret finns också symboler för fyra element: Den gröna kannan innehåller vatten, skålen med lock innehåller salt som står för jord, salviarökelsen står för luft och ljuset för eld. Den lilla mynthögen är en gåva från en vän efter att vi bjöd på middag. För pengarna skall vi köpa träd för att rädda Verles gammelskog, så det blir till glädje för både oss och gudarna.

Stucken gris och manglad gylta

Igår blev inget bloggat, kvällen gick åt till att fira att kursen i personlighetspsykologi är äntligt avklarad. Jag drack ganska många öl och var ganska trött i morse, men hade roligt så det får det vara värt. Matade H som vaknade och var hungrig lagom till att jag åt en nattmacka vid halv fyra. M tog morgonpasset så att jag fick sova lite, jag har en sådan snäll man!

Jag pratade lite hedendom med några av kursarna igår kväll, ibland var det ölen som pratade mest, men jag tror att jag fick sagt det jag ville i alla fall. På promenaden hem fick jag se en vacker måne, i avtagande nu.

Den stuckna grisen i inläggets titel syftar på vår lille H som fick två vaccinationssprutor i onsdags, ett i varje ben. Gyltan är förstås hans mor.

Lillgrisen sover redan, farsgalten jäser i soffan och morsgyltan skall strax gå och tryna.

Hell Freyja, Hildisvins ägarinna!

Månritual och skolarbete

I förrgår (söndag) firade jag fullmånen här hemma i vårt sovrum, med H snusande i vaggan bredvid mig. Det blev en vacker ritual, trots att jag var inomhus och alltså inte kunde se månen. Sedan Freyja kom till min hjälp när jag födde barn under fullmånen är den extra laddad för mig och dessutom oupplösligt kopplad till Henne. Jag drack tre skålar, en till vardera av de tre nornorna Urd, Verdandi och Skuld. Jag tackade Freyja för allt jag fått fram till nu, gladdes åt vår närhet i nuet och bad om Hennes fortsatta hjälp och lärdom i framtiden. Jag använde en bägare som jag har fått av sedsyster S, en vackert stilren sak i någon vit blank metall som jag faktiskt inte vet vad det är, förmodligen något slags silverplätering. Den har inga symboler ingraverade, men det gör inget. När jag fått i ordning dryckeshornet som jag köpte av Horn-Pär i somras, kanske jag målar runor på det med röd färg. Eller också inte.

I morgon skall jag hålla ett kort föredrag om C G Jungs teorier om personligheten, som en del av examinationen av en kurs i personlighetspsykologi. Bland annat skall jag tala om Självet, som man skulle kunna se som den gudomliga gnistan i varje människa. Jag är inte nervös, och det oroar mig. Jag är alldeles för van att kunna friforma ett framträdande utan att behöva förbereda mig så mycket. Nå, jag har övat lite på att förläsa för M vid middagsbordet och jag skall ta på mig min BABALON-tröja i morgon. Den ger kanske inte tur, men det ger kraft!

Om bloggen Hell Freyja

Bloggen startade som en hyllning till gudinnan Freyja, min fulltrogna och den jag vänder mig till och vill lära mig av. Lite i taget har texterna övergått till att handla om mitt själsliga och andliga liv i stort, till vardags och i samband med högtider. Där är Freyja alltid är en verkande kraft, även då jag inte ser eller nämner Henne, så på det sättet kvarstår mitt ursprungliga fokus.

Till det har lagts ytterligare tre punkter, nämligen:

1. Att visa för medhedningar och andra intresserade, och kanske skeptiska, hur en hängiven hednisk utövning kan se ut
2. Att skriva tydligt och öppet om hur det är att ha ett delvis trasigt inre, som övermannar mig ibland, och om hur jag strävar efter att hantera det
3. Att synliggöra, för mig själv och för läsaren, hur det två första punkterna hänger ihop och påverkar varandra ömsesidigt

Jag vill skriva tydligt, engagerat och engagerande, om det som betyder mest i mitt liv, för att andra skall kunna känna igen sig, till tröst och lärdom. Det är ont om hedniska bloggar, som visar att hednisk tro och liv kan vara på djupaste allvar och till största glädje. Detta är mitt bidrag. Det är också en utbredd missuppfattning, att själslig trasighet och att må dåligt är ett nederlag. Jag vill visa att det tvärt om är en seger att lära sig att leva ett gott liv utifrån sina egna unika förutsättningar.

Välkommen och god läsning!

Hell Dig, skönhetens gudinna!

Flyttat inlägg

Vad är vackert? Hur mycket måste vi göra om oss själva för att få känna oss vackra? Efter att jag fött barn ser jag på min kropp i spegeln på ett annat sätt. Jag vet vad den är kapabel till, och det är både upplyftande och konstigt nog lite skrämmande så här i efterhand. Den bär spår av graviditeten - en linje längs min mitt, från en bit nedanför naveln upp till solar plexus. Mannen kallar den min völvestav. Magen putar ut på ett nytt sätt, jag måste sträcka på mig ordentligt för att se ens tillnärmelsevis lika slank ut som jag gjorde förr. Jag har fått ett åderbråck på mitt vänstra knä, som inte verkar vilja ge med sig.

Det stör mig, det gör det. Jag saknar hur jag såg ut, jag saknar den jag var, innan jag blev oåterkallerligt initierad i Moderskapet. Ibland får jag andnöd av att tänka på det. Jag vill bara springa, beställa in en stor öl och slå händerna för öronen och mumla "lalalalalalalala BINGO".

Men jag känner också en ödmjukhet och en ömhet inför min egen kropp och vad den fått genomgå. Jag känner mig tuffare än alla, jag är stolt över allt jag har klarat av hittills. Och jag är tacksam över att allt gått så bra. Vad som inte hade kunnat gå bra får jag skriva om en annan gång, det är allt för skrämmande att tänka på ordentligt ännu.

Den mest skrämmande insikten är dock denna: Under tid när jag var, enligt den rådande samhällsnormen, som allra vackrast, det vill säga när jag var runt tjugo, tyckte jag som allra, allra sämst om min egen kropp. Nu, när mina chanser att vara "perfekt" är i stort sett förbi, ligger kärleken och förnöjsamheten så mycket närmare till hands.

Kanske hade jag mått lite bättre då, för tio år sedan, om jag fått se alla dessa exempel på och avslöjanden av hur vi luras att tro att andra ser ut. Inte ens en filmstjärna ser verkligen ut som en filmstjärna. Hurra för bloggaren Tyra som hjälper Dig och mig att stärka vårt självförtroende!

Må Freyja lära mig vad verklig skönhet är och hur jag kan få syn på den och försvara den.

Sjätte torsdagen i vänt

Flyttat inlägg

Igår firade vår lilla familj Torshelgd här hemma, istället för med blotlaget. Vi var helt enkelt för trötta för att ge oss iväg någon längre bit med barnet i vagn och ögonen hängandes som sladdlampor. Som syns på bilden blev det ändå mysigt, och med en stark föraning om Julen som snart är här. Vi tände det sjätte ljuset i vår vänt-ljusstake och åkallade, som brukligt är om torsdagarna, Tor och Freyja. Måltiden bestod av fläsk och äpplen, och i hornet hade vi julöl, förstås.

Freyja Vanadis,

Kärlekens, skönhetens och de fallnas gudinna

Vanernas vackra mö

Moder till Hnoss och Gersimi!

Du som med mäktig sejdstav världen värjer

Du som hälften av de fallna får!

I Sessrumnirs salar Du härskar

Sejdar och ser det fördolda

Lär oss många mäktiga ting.

Freyja, Du som outgrundlig vishet besitter,

Hör mitt mål när jag kallar Dig!

Lyssna till mina önskningar!

Söner och döttrar av Midgård

Söker Dina välsignelser.

---------

Hell Dig Freyja!

Tack för att Du ser,

Tack för att Du lyssnar

Tack för att Du visar Dig för oss,

Du som ser i det fördolda

Hell Dig Freyja Vanadis!

(Baserat på en Freyjaåkallan av Hjalte Strandén)

Lusseblot

I fredags, den tolfte december, firade jag Lusseblot tillsammans med vännerna i Blotlaget UrNaud. Vi kallade på Freyja och hennes ljus och värme och firade löftet om vändpunkten som skall komma, men ännu inte har kommit. Vi välkomnade henne in i vår värdinnas hem och ledde Henne via en stig av ljus fram till vårt altare. Vi band våra önskningar inför det nya solåret, att laddas med Sols megin tills när hon väl vänder tillbaka, vid en krans av granris, som vi skall lägga på elden vid Julblotet om några dagar. Efter sedvanliga skålvarv med hornet, följde vi Freyja ut och tog adjö innan Hon svepte ut genom balkongdörren så att stigen av ljus bakom henne slocknade. Efteråt blev det gille med glögg och pepparkakor och andra tillbehör, som snuskiga visor och Christianity Bashing.