Freyja har flyttat

Här bor Hon nu: www.metrobloggen.se/hellfreyja

Vi ses där!

Profan Jul i Fucking jävla kuk-Åmål

Flyttat inlägg

Här firas nu profan Jul, med M:s del av familjen, enligt konstens alla regler. Vi konstaterar dock att reglerna har ändrats lite just till i år, kanske beroende på att en ny generation hunnit äntra scenen sedan vi firade ihop sist. Fast H fattar nog inte vad Jul innebär ännu, mer än vackra färger och tända ljus att titta på, och fler varma famnar än vanligt att vila i. Han är som ett litet element vars julefridsvärme sprider sig till oss andra. Vackrast i världen är han också, inte stort mer än tio veckor gammal och redan världsberömd i hela Åmål. (Farmor skryter ohämmat, som sig bör.) Nå.

Igår fick jag ett sms från vännen I i Stockholm. Han och några till satt traditionsenligt på Kelly's och drack öl för att lugna julnerverna dan före dan. De skrev att de saknade sin drottning, och jag kände ett sting i magtrakten - det kommer att dröja länge innan jag kan ta upp den traditionen igen, om någonsin. Jag vill ju inte tillbaka till Stockholm, alls. Jag svarade tillbaka att jag saknade mina prinsar också, men att jag tröstar mig med kungen H. Och det gör jag ju. Han och M förklarar mitt liv bakåt, ger mig riktning framåt och kröner mig till drottning varje dag.Och öl har vi här med...

Hell, Freyja Vanadis, kärlekens och visdomens gudinna!

Äntligen solvända!

Flyttat inlägg

Igår firade vi vintersolståndet och gudinnan Sols väg tillbaka med blot tillsammans med blotlaget och ett ordentligt gille efteråt. Freyja var förstås också inbjuden, liksom Frey, Tor och Oden (i hans skepnad Jolnir). Vändpunkten är nådd, löftet om ljus och återväxt är infriat, även om det inte syns ännu. Hell er, gudar!

Mörkret döljer Midgårds bygder

Snart blir nödens nätter korta

Eldens glöd från härden lyser

Sol snart kraftfullt vänder åter

Stärkt av vinterns långa vila

(Ur UrNauds Julblot 2008)

Hednisk musik att älska

Flyttat inlägg

I morgon, enligt en god vän exakt kl 13.04, infaller midvintersolståndet. Ikväll är alltså dan före dan för oss här hemma. H sover gott i sin vagn, vi tränar honom på det inför vår vistelse hos hans farmor och farfar över den profana julhelgen, och hittills har det gått bra. (Peppar, peppar!) Mannen och jag och pysslar för fullt, han diskar just nu efter vörtbrödsbak och jag har för en stund sedan slagit in runt en miljon hemkokta chokladkolor i smörgåspapper. Under tiden lyssnar vi på hednisk musik, en favorit är "Freya, Shakti" med för mig nyupptäckta gruppen Emerald Rose.

Hell Dig, skönhetens gudinna!

Flyttat inlägg

Vad är vackert? Hur mycket måste vi göra om oss själva för att få känna oss vackra? Efter att jag fött barn ser jag på min kropp i spegeln på ett annat sätt. Jag vet vad den är kapabel till, och det är både upplyftande och konstigt nog lite skrämmande så här i efterhand. Den bär spår av graviditeten - en linje längs min mitt, från en bit nedanför naveln upp till solar plexus. Mannen kallar den min völvestav. Magen putar ut på ett nytt sätt, jag måste sträcka på mig ordentligt för att se ens tillnärmelsevis lika slank ut som jag gjorde förr. Jag har fått ett åderbråck på mitt vänstra knä, som inte verkar vilja ge med sig.

Det stör mig, det gör det. Jag saknar hur jag såg ut, jag saknar den jag var, innan jag blev oåterkallerligt initierad i Moderskapet. Ibland får jag andnöd av att tänka på det. Jag vill bara springa, beställa in en stor öl och slå händerna för öronen och mumla "lalalalalalalala BINGO".

Men jag känner också en ödmjukhet och en ömhet inför min egen kropp och vad den fått genomgå. Jag känner mig tuffare än alla, jag är stolt över allt jag har klarat av hittills. Och jag är tacksam över att allt gått så bra. Vad som inte hade kunnat gå bra får jag skriva om en annan gång, det är allt för skrämmande att tänka på ordentligt ännu.

Den mest skrämmande insikten är dock denna: Under tid när jag var, enligt den rådande samhällsnormen, som allra vackrast, det vill säga när jag var runt tjugo, tyckte jag som allra, allra sämst om min egen kropp. Nu, när mina chanser att vara "perfekt" är i stort sett förbi, ligger kärleken och förnöjsamheten så mycket närmare till hands.

Kanske hade jag mått lite bättre då, för tio år sedan, om jag fått se alla dessa exempel på och avslöjanden av hur vi luras att tro att andra ser ut. Inte ens en filmstjärna ser verkligen ut som en filmstjärna. Hurra för bloggaren Tyra som hjälper Dig och mig att stärka vårt självförtroende!

Må Freyja lära mig vad verklig skönhet är och hur jag kan få syn på den och försvara den.

Sjätte torsdagen i vänt

Flyttat inlägg

Igår firade vår lilla familj Torshelgd här hemma, istället för med blotlaget. Vi var helt enkelt för trötta för att ge oss iväg någon längre bit med barnet i vagn och ögonen hängandes som sladdlampor. Som syns på bilden blev det ändå mysigt, och med en stark föraning om Julen som snart är här. Vi tände det sjätte ljuset i vår vänt-ljusstake och åkallade, som brukligt är om torsdagarna, Tor och Freyja. Måltiden bestod av fläsk och äpplen, och i hornet hade vi julöl, förstås.

Freyja Vanadis,

Kärlekens, skönhetens och de fallnas gudinna

Vanernas vackra mö

Moder till Hnoss och Gersimi!

Du som med mäktig sejdstav världen värjer

Du som hälften av de fallna får!

I Sessrumnirs salar Du härskar

Sejdar och ser det fördolda

Lär oss många mäktiga ting.

Freyja, Du som outgrundlig vishet besitter,

Hör mitt mål när jag kallar Dig!

Lyssna till mina önskningar!

Söner och döttrar av Midgård

Söker Dina välsignelser.

---------

Hell Dig Freyja!

Tack för att Du ser,

Tack för att Du lyssnar

Tack för att Du visar Dig för oss,

Du som ser i det fördolda

Hell Dig Freyja Vanadis!

(Baserat på en Freyjaåkallan av Hjalte Strandén)

Lusseblot

I fredags, den tolfte december, firade jag Lusseblot tillsammans med vännerna i Blotlaget UrNaud. Vi kallade på Freyja och hennes ljus och värme och firade löftet om vändpunkten som skall komma, men ännu inte har kommit. Vi välkomnade henne in i vår värdinnas hem och ledde Henne via en stig av ljus fram till vårt altare. Vi band våra önskningar inför det nya solåret, att laddas med Sols megin tills när hon väl vänder tillbaka, vid en krans av granris, som vi skall lägga på elden vid Julblotet om några dagar. Efter sedvanliga skålvarv med hornet, följde vi Freyja ut och tog adjö innan Hon svepte ut genom balkongdörren så att stigen av ljus bakom henne slocknade. Efteråt blev det gille med glögg och pepparkakor och andra tillbehör, som snuskiga visor och Christianity Bashing.